”Upphovsrätt och andra immateriella rättigheter till Abonnemanget och Varor som ägs av Fello eller dennes samarbetspartner kvarblir hos Fello eller dennes samarbetspartner oavsett Abonnentens köp av Varor och Abonnemang under Avtalet….”.* Blablablabla… Vad betyder det egentligen? Och varför står det som det gör?

Det enkla avtalet – ska det vara så svårt?

Fello är en ung och modern mobiloperatör vars främsta värdeord är ”godhet, enkelhet och ärlighet”. För ett tag sedan bad Fello mig att se över deras allmänna villkor. Min ambition var att skriva ett avtal som var så enkelt att alla som läste det faktiskt hade en chans att begripa det som står. En rimlig, men konstigt nog ganska ovanlig inställning. Varför?

Avtal skrivs typiskt sett med en viss klang och struktur. Med detta menar jag att jurister, när de skriver avtal, växlar in sina författarhjärnor på ett särskilt vokabulärspår. Helt vanliga och vettiga ord som ”ska” och ”om” byts ut till längre och mer ovanliga satser som ”skyldig att” och ”för det fall”. Låt mig ta ett konkret exempel:

”För anslutningen till Fello och användningen av 4G/3G/GSM-nätet och beställda teletjänster, är Abonnenten skyldig att erlägga betalning enligt vid var tid gällande prislista och på de villkor som i övrigt framgår av Avtalet.”

Vad betyder detta? Jo, för Fello, som inte är intresserade av ensidiga prisjusteringar, betyder det exakt (och inte ungefär): ”Kunden ska betala sina räkningar till Fello i tid”. Varför står det inte så? Jo, för att den jurist som skrivit det här avtalet en gång i tiden utgick från en förlaga med likvärdig formulering – för att han eller hon inte kände sig trygg nog för att skriva det man egentligen ville ha sagt. Och, kanske, kanske, för att juristen i fråga inbillade sig att klienten skulle tycka att en så simpel formulering inte motiverade det höga timarvodet.

Detta är ett stort problem i vår bransch. Jurister skriver saker på ett sådant sätt att vanligt folk ska tro att de inte klarar sig utan oss. Det gör att våra kunder inte har en rimlig chans att utvärdera om det vi skriver stämmer överens med vad de egentligen vill ha sagt. Det gör också att klienten prackas på en massa obegripliga formuleringar som de tvingas använda i sina mest kritiska processer – i Fellos fall som en del i den textmassa kunden ska ta del av precis innan sitt köpbeslut.

Mitt syfte med den här artikeln är därför att uppmana till ett lite mer kritiskt förhållningssätt vid formulering av avtalstext. Skriv vad du vill ha sagt på enklast tänkbara och mest lättbegripliga vis. Den klient som – på riktigt – efterfrågar ett avtal som är svårbegripligt för vanligt folk har antingen onda avsikter eller ett kasst erbjudande.

Varför skriver vi jurister som vi gör?

Om jag ogillar onödigt svåra formuleringar, så avskyr jag formuleringar som per definition är onödiga. Villkoret i inledningen är ett sådant, en fullblods-boilerplate som liksom bara ”ska vara där”. Ett par rader som känns riktigt seriösa och viktiga och vid en första anblick kan framstå som förbannat väsentliga. För vem vill bli av med alla sina immateriella rättigheter? Det vore ju katastrof om varumärket Fello traskade ut genom dörren och överläts vind för våg så snart en kund köpte bolagets tjänster. Det måste vi skydda oss mot, såklart.

Men okej, stopp där. Vänta lite nu. Vad handlar det här om egentligen? Jo, det här dokumentet som jag nu granskar avser alltså allmänna villkor vid en mobiloperatörs försäljning av helt vanliga mobilabonnemang till helt vanliga privatpersoner. Finns det vid en sådan försäljning av tjänster en risk att operatörens varumärke, eller övrig IP för den delen, ”övergår” till konsumenten? Är det någon som på allvar tror att köpet av ett mobilabonnemang t.ex. inbegriper en rätt till operatörens källkod och hemsida? Såklart inte. Syftet med den här formuleringen kan alltså inte vara att undvika eventuella missförstånd.

Finns det då något annat skäl till att, i ett avtal av den här typen, ha med en sådan klausul? Är det måhända så att den för svensk rätt gällande utgångspunkten vid tjänsteförsäljning är att, om inte annat skrivs, en köpare inte bara äger rätt att nyttja tjänsten utan även leverantörens varumärke? Var det så juristen som skrev det här avtalet resonerade? I så fall har juristen mer än språkliga problem. Ni som läser det här får gärna utmana påståendet, men jag menar bestämt att den här klausulen, i det här avtalet, inte fyller någon som helst funktion. Den är helt och hållet överflödig och bidrar uteslutande till att försvåra förståelsen av villkoren i sin helhet.

Tänk om alla konsulter som arbetar med säljande företag resonerade likadant. Föreställ er t.ex. att Fellos webbdesigner envisades med att använda ett riktigt oläsligt men snyggt typsnitt bara för att det, i webbdesignerkretsar, ansågs trendriktigt. En sådan konsult hade blivit kortvarig. Varför är det annorlunda bland jurister? Jag tror att det beror på att våra kunder inte på samma sätt kan utmana resultatet av vårt arbete. En person som kan ifrågasätta betydelsen av den där formuleringen behöver troligen inte en jurist. Och just därför har jurister ett större ansvar för sitt eget arbete än konsulter generellt.

Målet att skriva världens enklaste avtal

Tro mig – både jag och mina medarbetare har och kommer även fortsättningsvis att, emellanåt, falla för frestelsen att inte ifrågasätta bökiga formuleringar och meningslöst innehåll. Det är mycket enklare att utgå ifrån befintlig standard och hellre lägga till än ta bort, bara för att vara på den säkra sidan. Men jag lovar också att vi alltid ska försöka ifrågasätta och förenkla vårt eget arbete, och göra vårt bästa för att få fler att förstå vad vi egentligen menar. Vi kallar det ”målet att skriva världens enklaste avtal”.

Resultatet av Fello-fallet kan du se här. Förhoppningsvis innebär Fellos nya villkor att fler av deras kunder förstår vad de tackar ja till, och kanske – i bästa fall – att fler kunder faktiskt tackar ja, för att de faktiskt förstår.

/Johan Norin

*Publiceringen av den här artikeln har föregåtts av Fellos skriftliga och uttryckliga samtycke. Att ta del av artikeln innebär inte att du som läsare förvärvar någon som helst rätt till Fellos eller Jansson & Norins immateriella rättigheter exempelvis, men inte uteslutande, varumärke, kod eller upphovsrättsligt skyddade innehåll. Bara så du vet. 🙂